Elfridas förtrollande toner.

Elfridas förtrollande toner.

[img=5332280474198983538]För ganska precis 1293 dagar sedan sattes några lappar upp lite här och var i Umeå. Glesbygd’n sökte bläckblåsare. En kort beskrivning om vilka vi var och ett par vita lögner om vilken musik vi spelade avslutades med orden ”Folk söder om dalälven göre sig icke besvär!”. Vi menade allvar. Vi laddade telefonerna, sade åt när och kära att inte ringa oss under de närmaste dagarna och förberedde oss för en fasansfull anstormning. Sekunderna började ticka, som snart blev till minuter som övergick till timmar. Nervöst ringde vi till varandra för att se så att inte telefonnätet hade lagt ner eller att vårt ljud var avslaget. Efter 2 dagars ihärdigt väntande och sömnlösa nätter ringer det äntligen på Johans telefon.

De första tre minuterna som passerade i luren var en soppa. Vi kunde inte utröna ett enda ord än mindre av vad som kom ur högtalaren förutom orden ”musik” och ”trumpet”. Våra förbluffande kunskaper i cluedo visade vägen och vi bestämde träff i vår replokal en kommande tisdag. In stiger en tvärhand hög fröken med en trumpetväska markerad med arméns namnplatta. Förvirrade av kombinationen där hennes charm och dialekt drog våra sinnen åt alla håll och kanter, greppade vi våra instrument och lät dem tala dess otvetydiga språk. Där dialekterna suddas ut tar musikaliska möten vid och vips stod Axel upp och pekade med både vispar och trumstockar; ”Hon därna ska vi ha!”. Den geografiska skillnaden maldes ner av den halländska trumpetissans förtrollande toner.

Elfrida var en del av oss, och vi en del av henne.

Och så har det förblivit, i ganska exakt 1290 dagar. Vi har delat fantastiska resor tillsammans och gjort enorma musikaliska upptäkter. Vem hade kunnat ana att solot du klämde av på ”Ta allt” fanns i den där lilla kroppen?

Men alla sagor har ett slut, så även denna. Vi vill tacka dig Elfrida för allt du har givit oss!

Vi uppmanar även alla ni som lyssnat och sett henne spela att framföra era hälsningar till henne i vår gästbok, det förtjänar hon minsann!

0
0:-