Press & Biografi

Biografi

Hösten 2006 samlade sig fem vänner från Arvidsjaur i en replokal i den nya tillflyktsorten Umeå. Bandet som skulle få namnet Glesbygd’n lyfte här för första gången upp sina instrument och startade sin egna musikaliska revolution. Med rötterna långt ner i den norrländska myllan och en stor kärlek till roots-musikens allvar kanaliserade bandet sin egen kultur och dialekt genom en musik som numer brukar benämnas Norrlndsk Vemodsreggae.
Redan vid det första yrvakna framträdandet i september 2006 märktes att något var på väg att hända. Genklangen från publiken blev som ved i den redan brinnande brasan och en ihärdig tid av arbete och musikaliskt utforskande väntade.

“Välkommen Hem”

Det tog inte lång tid. Redan hösten 2006 spelade Glesbygdn in sin första demo-EP i källaren på ett gammalt hotell i Vindeln, sex mil nordväst utanför Umeå. Det blev en vild strid med och mellan idéer och teknik och låtarna på denna EP bär på en enkel och längtande glöd. Glesbygd’n fästes på band för första gången och längtan efter att leta vidare fick en orubbligt grundmurad botten.

“Ärtes Jord’n”

Efter ett drygt år av konserter och skapande kunde Glesbygd’n äntligen släppa sitt debutalbum Ärtes Jord’n, som kom ut våren 2008. Glesbygdn letade nu vidare musikaliskt och tog sig klarare ton angående ämnen som låg nära deras hjärtan. Så gott som varje reggaefestival i hela Sverige fick under detta år dansa sig svettiga till baktaktsdängor om uranprospektering, välfärdsmissbruk och orättvisa.

”Tid’n Lid”

2009 släppte sedan Glesbygd’n sitt andra album Tid’n lid, ett album som visar upp en något mörkare och djupare sida hos bandet. Här blandas rotad reggae med melodier och texter om utanförskap, om allas vår personliga strävan och om huvudlös miljöpanik. Sångare Arvid Andersson lyfter allt tydligare sin egen tolkning av den utdöende bondskan som man finner i arvidsjaurdialekten, talad av människor med vana av ständig motvind i det norrbottniska inlandet. Inspelningen präglades av lika delar glädje och djup frustration, något som också kan höras och kännas i skivans tyngd.

”15×15/500”

Vissa saker gör man nog bara en gång. Skivan med den smått omöjliga titeln 15x15x500 är definitivt en sådan sak. Glesbygd’n bestämde sig för att ta den musik som helt enkelt inte fick plats på skivan Tid´n Lid med sig in i verkstan, där 500 exemplar i trä limmades, slipades och brändes med bandets emblem. Allt gjort för hand. Denna EP tar djupet från Tid’n Lid och vrider det 15 extra varv i en experimentell virvel av vatten och vind. En avgrundsdjup resa bland svävande och ekande ljudlandskap som för oss till och igenom det oändliga myrlandet bortom guds rygg. På denna EP hörs även gästartister som Annika Norlin samt Per “Ruskträsk” Johansson.

”En hand som värjer kronans tyngd”

Glesbygd’ns tredje album och femte släpp är utan tvekan det mest musikaliskt genomarbetade och tidskrävande som bandet har skapat. Skivan samlar resultatet av många års hårt arbete och skaparglädje, av många turnéers samlade skratt och frustrationer. Glesbygd’n nyttjade ett speluppehåll under ett års tid för att kunna lägga hela sin tid på skapandet av 28 låtar som efter 12 månader och oräkneliga timmar i replokalen tillslut blev till de 11 som följde med hela vägen. Familjen fick skilja sig från några köra medlemmar som längtade vidare ut i världen och fick därmed även nöjet att välkomna nya syskon.

Bandet slog till sist upp läger ute på en gård i Njallejaur i Arvidsjaur kommun med mygg, hjortron, och fiskarna i sjön som närmaste grannar. Under 3 veckor spenderade 8-mannafamiljen Glesbygd’n all vaken såväl som sovande tid tillsammans. Familjen utökades efter första veckan med en erfaren producent med magisk fingertoppskänsla och en arsenal av inspelningsutrustning i bagaget, en outtröttlig inspelningstekniker med sladdar i rockärmen samt en högst medveten och inkännande kock. Andra familjemedlemmar kom och gick, skratten ekade över sjön, eldarna sträckte sig mot himlen. I den 100 år gamla timmerladan byggdes en studio som alltid kommer vara lika unik i rum som i tid. Från skogen och ur sjön hämtades kulinariska rikedomar som tillagades med kärlek och omtanke. Den vedeldade bastun var sval endast korta perioder och klockan hade mycket liten betydelse. De 11 spåren på albumet som kommer kallas ”En hand som värjer kronans tyngd” visar ett Glesbygd’n som låter mer hoppfyllda och samtidigt argare och mer rabiata än någonsin. Det är personligt och naket in till ben och märg. Det är friare poetiskt och mer subtilt experimenterande än Glesbygd’n någonsin varit. Bäst-skivan helt enkelt. Om bandet får säga det själva. Och det för de.

”En smak av tjära, blod och sprit”

Kanske var det vansinnesprojekten, kanske var det familjetillskotten, kanske var det bara förvirring, men Glesbygdn tog semester i 3 dryga år och ägnade sig åt annat än att hålla låda i Glesbygdsfabriken eller skråla från scener runtom i landet. Längre än så kunde de inte hålla sig. 2016 blev längtan för stor och bandet åkte på en turné runt nordligaste Skandinavien som bjöd på efterlängtade konserter, friluftsliv på stränder, surfande i Lofoten och klättrande på berg. Med glöden från denna nytändning skakade Glesbygd’n fram en opolerad diamant ur arkiven och kallade in kamraten Gonza-Ra för att sjunga duett med Arvid. När de ändå var i farten blev det ytterligare en inspelning – en avskalat akustisk klagosång som kom rakt från hjärtat.

Mest kanske för att få en ursäkt att spela igen (samt en förevändning för att äntligen få trycka en vinyl) bestämde de sig för att pressa dessa två låtar på en 7” vinyl och ställa till med releasefest på Jokkmokks marknad 3:e februari 2017.

Med låten “Tappa huve” tar Glesbygd’n och länsfränden Gonza-Ra nya bestämda kliv rätt ner i myllan av norrbottniskt jämmer & elände och ångest. En dansant klagosång som berättar om förlorad vänskap och idel dåliga beslut.

B-sidan, “Apa utan berg” ångar av kritik mot ett etablissemang som slitit itu det hjärta staden Umeå en gång hade och sedan ogenerat paraderar runt med liket. En hyllning till vad staden en gång var. Glesbygd’n sätter ord på den nedbrutna humaniteten och apati som gror i folket allt mer för var timme som passerar.

2017 ska Glesbydg’n ut på vägarna igen. Ni lär ju stöta på dem i alla möjliga och omöjliga avkrokar av landet, på de små såväl som de stora scenerna.

Pressfoton:



F.v: Mårten Hedborg, Axel Andersson, Johan Asplund, Arvid Andersson, Johan Åhman, Anders Öhberg, Tomas Olsson, Ola Edström
< Foto: Tomas Olsson
» Hämta höguplöst
» Hämta låguplöst (För webb)



F.v: Ola Edström, Johan Asplund, Johan Åhman, Arvid Andersson, Axel Andersson, Tomas Olsson, Mårten Hedborg, Anders Öhberg
< Foto: Tomas Olsson
» Hämta höguplöst
» Hämta låguplöst (För webb)




Videos:

Medlemmar

Johan Åhman Gitarr 
Anders Öberg Klaviatur 
Arvid Andersson Ellis Sång/Melodica 
Axel Andersson Trummor 
Johan Asplund Trumpet, Flygelhorn 
Mårten Hedborg Saxofon 
Ola Edström Slagverk 
Tomas Olsson Bas 

 

Tidigare Medlemmar

Alexandra Ellis Sång 
Elfrida Bergman Trumpet 
Joel Lindfors Klarinette 
0
0:-